MorsanFrosth

Jag har ett helt fantastiskt jobb!!
Jag har de senaste 16 åren jobbat som behandlingsassistent på behandlingshem för trasiga, men helt underbara ungdomar, 8 år på vardera på arbetsplats.

Jag har lärt mig massor bla:
Att utsidan inte speglar insidan.
Att värsta punkarn när han går ut på fredagskvällen i passande "mundering," som tvåfärgad tuppkam, rutiga byxor med kjol, kängor och läderjacka med nitar och dm långa spikes som sticker ut åt alla håll från jackan.
När jag väcker honom nästa morgon har tuppkammen förvandlats till skruvlockar och över sig har han ett Nalle Puh påslakan!! Han säger att det var då hans image blev förstörd!!

Eller att se kommunens "värstingar" bygger snökojor en hel dag som de sitter och fikar i eller 18-åriga "lunsar" som entusiastiskt och ivrigt leta runt i trädgården efter de gömda påskäggen!!

Eller att man möter ett gäng med ett 15-tal tuffa tonårspojkar när man går på stan och den som har rykte om sig att vara värst kommer fram och utdelar en jättebamsekram och hela gänget får stanna för att han vill prata med mig en stund!!

Eller att "coola" killen säger att han har utegångsförbud till sina kompisar, för han vill hellre vara hemma och spela monopol eller badminton med mig, en kärring i 40års åldern!!

Jag har fått lov av de berörda pojkarna att med kärlek skriva om dem!

Jag har också lärt mig:

• att gilla hip hop
• att spela ski-po
• att spela lazergame (lärt mig och lärt mig....... jag har iallafall fått + poäng de senaste gångerna.....)
• att säga "håll tyst" på Bosniska
• att åka snowboard (ok då,............... men jag roade iallafall hela barnbacken i Sälen ett par dagar.....)
• nya betydelser av ord tex orka betyder numera att man inte orkar, ofta betyder numera knappast,och betyder än sen då.
• nya ord som HVB, jävlaranammamamma(det var en kollega som liknade mig vid det) typ, Lss, KBT,LVU (och ord som på TV skulle låta) pip-pip,pip-pip-pip, och pip-pip-pip-pip

Jag har också fått:

• isfiska
• kört snöskooter (många undrar hur man kan åka fel i en scooterkaravan....inte svårt)
• nya smeknamn som kossa, förståndshandikappad, bäst,padda, B-morsa, tjatkärring (men det är en missuppfattning, i mitt jobb kallas det motivationsarbete.)
• förmånen att lära känna ett 100 tal härliga,roliga, intelligenta,envisa spännande,utmanande,provocerande,knasiga men alldeles fantastiska tonåringar.

Man tycker så mycket om ungdomarna man jobbar med ,så det gör ont i hela kroppen när de gör fel val och gör dumma, onödiga saker!!

Mina egna barn har i tonåren kanske inte alltid haft det så lätt. Jag brukar säga -Jag är inte bara mamma jag är behandlingsassistent också, när de försökt luras eller undanhålla sanningen!!

Jag är nybörjare på det här och blev så glad när jag fått så många trevliga kommentarer när jag tittade idag.
Jag vet inte om det är kotym (stavas det så???)att svara och tacka för kommentarerna och inte vet jag hur jag gör heller!!
 Men när jag kommer på det kommer jag att tacka för kommentarer och uppmuntrande ord.
Jag kommer också att lära mig att sätta in bilder, så jag kan komplettera mina bloggar med passande bilder.

Det är verkligen kul det här med blogg. Det finns bara en nackdel, jag tänker allt i blogg nuförtiden!!! Dagliga händelser gör jag om till bloggar i huvudet! Men det kanske "går över "med tiden!
Tack alla vänliga människor.

Jaha nu har man gjort det igen......... tatuerat sig. Hur dum får man vara?? Det gör ju såå j....la ont, men det kommer att bli såå snyggt (som Let´s Dance-Tina skulle ha sagt)
Den har gången blev det en blomranka på foten och upp mot benet. Jag tror att det blir min sista tatuering!!



Det var 14 år sedan ganska exakt som jag tatuerade mig första gången (först i familjen och släkten, om man bortser från min farfars luffartatuering)
Jag gjorde den bara för att A kommenterade en tjej som hade en liten tatuering, när vi var på High Chaparall, han tyckte att det var så snyggt och tyckte jag skulle göra en med. Vad gör man inte för sin man?
Jag övertalade kompisen E-L och så gjorde vi sällskap till tatueraren.

Det blev en ros med en spindel i ett nät på skuldran.
Upptäckte efter något år att den ju aldrig syntes så jag kompletterade den med en lila fjäril som satt lite mer utåt axeln.
Jag höll mig sen lugn i ett par år innan jag ville ha en spindel på ankeln så då fick det bli det med!! Den är urhäftig och det var väl en 8-10år sedan jag gjorde den.

Fjantigt säger A, som har en viking på överarmen, en ödla på hela vaden, en tribal på andra överarmen,en "familjetribal" på andra vaden och en nygjord Dodgebock på ovansidan av handleden. Lite fler och större grejer alltså!!

Fjantigt säger S om dem, för själv har han tribal på ena överarmen, familjetribal på vaden och hela ryggen är täckt av ett kors med vingar!! Han har inga små fjantiga saker han inte. Han är alltså värst ,till sin farmors stora fasa , hon ojar sig och skäller lite lagom, hans morfar har samma åsikt som farmor men han har en annan strategi, han ignorerar det, låtsas som han inte ser!!

L har en ödla på ankeln och E var med mig igår och placerade ett $ ovanför ankeln. Hon säger att det är ett dollartäcken och jag säger att jag tror att det är ett S för S.

M har redan börjat tjata om att få tatuera sig,men det blir nej tills han fyller 18 eller strax innan han fyller. Ingen av hans syskon har fått tatuera sig innan sitt 18år, så det gäller honom med!!

Men för min del får det vara nog....................................det gör för ONT!!
Men det är klart..... jag såg en himla fin Ganesha bild, den skulle nog kunna göra sig fint i svanken..............................

Släkt, namn och historia har alltid faschinerat mig.
Så under vintern brukar jag boka ett abonnemang på gamla kyrkböcker och leta forska och förundras.

Det är såå häftigt att kunna "hitta" sin anfäder genom att på nätet bläddra sig igenom kyrkböcker skrivna för över 200år sedan.
Att efter att man bläddrat igen 100-tals sidor av gamla husförhör äntligen hitta den där Jöns Svensson eller Olu Larsdotter som man letat efter.

Tyvärr är ingen annan i familjen intresserade, än iallafall, men jag brukar iallafall berätta vad det är jag hitta!!

Igår hittade jag min farmors farfars morfars farmors föräldrar, de hette Brita Samuelsdotter och Nils Torstensson och föddes i Nykil i slutet av 1600-talet eller i början av 1700-talet. 12 generationer från O,, det är bara såå häftigt.
Jag vet också att min morfars mormors farföräldrar hette Jonas Månsson och Lisa Adamsdotter och föddes 1760 och 1769 och att mormors mormors farfars farföräldrar hette Elna Svensdotter och föddes 1768 i Össjö och Jöns Ericsson, han var född 1760 i Gråmanstorp.

Jag har hittat en massa roliga namn också som tex Assarina,Alvida, Karna, Sissela, Gunnil, Desideria, Botilla och Olu.
655 namn har jag i min släktinventering. Alla tillhör inte min egentliga släkt . Det finns även namn på ingifta, syskon, kusiner och sysslingar till mina anfäder och ättlingar. Det är ju som sagt namn, jag faschineras av med!
i Skåne är det många Jöns, Pål,Måns, Botilla och Karna medan i Östergötland är det Stina, Maja och Kajsa som gäller, men överallt och mest så är det Anna och Maria flickorna döptes till och pojkarna hette många Nils och Anders.

Genetiken är ju också lite häftigt, att min mammas "kantiga" öra genetiskt har gått genom 4 generationer, för jag, L och O har också ett "kantigt" öra.
L är inte lik mig utseendemässigt men ganska lik mig till sättet, S skulle kunna vara son till min bror för de är kopior både i utseende och sätt. S är som sin far en social person som inte är rädd för att träffa nytt folk men utseende mässigt så skulle ingen tro att de var far och son, bortsett då de skrattar förståss, då lyfter de upp hela överläppen båda två.!! =) L och jag är lite mer "tråkiga" eller snarare reserverade/blyga tills vi lärt känna folk.

M är lika S bortsett från kroppsbyggnaden, där de är helt olika, M har A:s gener där medans S har gener från mitt håll. L och m är ganska lika, både i sätt och utseende jag vet att det var någon kompis till L som undrade om m var klonad från henne.

Så visst vore det häftigt om man kunde åka tillbaka i tiden och se hur det var då och hur Brita Samuelsdotter eller Olu Larsdotter såg ut! Jag skulle åka till Skåne, Torrlösa och Gråmanstorp verkar intressant eller till Lönsås, Klockrike och Kristberg i Östergötland.

Neeej..... inte sådanna äventyr!! Jag menar...hallåå.... ungarna eller svärmor kanske läser min blogg!!
Nej jag menar andra saker som händer på nätterna.

Som när m precis hade fått hästar och hon gick upp klädde på sig och gick ut och gav hästarna mat, och när hon kom in såg hon att klockan var 00.40!!! Hästarna verkade iallafall uppskatta sin oväntade nattamat!!

Eller när jag drömmer om att jag ska fånga grävlingar och vaknar av att jag ser A:s förskräckta, yrvakna ögon när jag lutar mig över honom med händerna beredda för strypning!!

Eller när A kom hem och hade jobbat sena kvällskiftet och precis ska krypa ner i sängen och jag skriker.. -Akta B du kan ju inte lägga dig på honom, ..
(Det är inte så farligt som det låter, B är min lillebror, han brukade sova över hos oss ibland när han varit på Puben... dock inte i dubbelsängen!!)

B är förresten den i släkten som roat oss mest om nätterna genom åren. Att slarva bort täcken om nätterna är en av hans specialiteter,  när vi var små och bodde hos mamma och pappa  hittade vi hans täcke  efter 3 veckor  i bastun!!
Och när han sov över  en natt när han var på resa fanns täcket inte i sängen på morgonen, jag hittade det lite senare sen längst in i en sidogarderob!! (jag hade ju en humm om vad jag skulle leta, jag känner ju honom)
När jag ringde för att håna honom, kom han på att han behövt gå på toa under natten........ och han tyckte det var trångt..................tacka sjutton för det takhöjden är väl max110 i vår sidogarderob!!! Men ingen "olycka" hade hänt där inne iallafall, (som han var lite rädd för)

En morgon hade alla inställningar på min telefon ändrats, S är misstänkt för det. (det kunde inte vara jag, jag kunde inte ändra några inställningar på mobilen på den tiden)

Tänk vad mycket man kan hitta på om nätterna!! (Som är barn och svärmortillåtet)

Då menar jag inte oliver man äter, utan lille älskade,bestämda, bortskämda O.

Han är så härlig just nu, han tar några steg på egen hand, men vill helst att man håller i honom. Och vad han håller sen.... fingrarna vitnar efter en stund. Där han inte få vara typ i krukorna på golvet, hundskålarna det är där han helst vill vara.
Han har hunnit bli 10mån nu och morfar är favoriten, jag funkar i nödfall om vi är ensamma. Jag får väl vänta in nästa barnbarn!!

När jag för lite mer än 1 1.5år sedan fick höra att jag skulle bli mormor undrade jag om jag verkligen var mogen för att bli mormor!! A var definitivt redo för att bli morfar sa han!

Dagen han föddes ringde L tidigt på morgonen och bad oss hämta hunden. Det gick inte att somna om efter det precis!! Dessutom hade jag arbetsdag från 9-23 och det var möte de första 4 timmarna. Jag fick dispens för att ha mobilen på, t.o.m på det större mötet med ungdomsgruppen. Jag var kanske inte helt fokuserad på arbetet den dagen!! På em ringde L ,ingen bebis än men hon tyckte det var jobbigt, hon ville helst åka därifrån!!

Det var en av de längsta dagarna i mitt liv och telefonen ringde hela tiden och sms blev jag bombaderad med från blivande moster, och morbröder!!

Vid 19.30 tiden kom han, det var en överraskning, jag var helt övertygad om att det skulle vara en tjej eftersom det de senaste 4 generationerna varit en flicka som fötts först.
Lilla Edvin har kommit sa L. Jag jublade,gratulerade och frågade tusen frågor .Sen bombarderade jag hela min telefonlistan med sms om Edvins ankomst, efter att ha upplyst A om att han minsann äntligen blivit morfar till en lite Edvin förståss.
Jag fick senare på kvällen skicka alla sms igen och meddela att det var Oliver han skulle heta, för han var ingen Edvin sa L.
A, M och m var i husvagnen och väntade mig dagen därpå, men innan jag åkte till Böda åkte jag till BB tillsammans med S, för att träffa min nya ättling.
Vilken upplevelse att få en ättling utan smärta!!
Han var ju inte helt oväntat helt fantastisk!
Det konstiga var att det kändes hemtamt att hålla ett sånt´ där litet knyte, trots att det nästan var 14 år sedan jag höll en så liten baby!
Jag pussade nästan sönder det vackra barnet, som jag var den första i släkten som träffade och även S blev lite förälskad i den lille vackre pojken.
O hade trasslat in sig i sovpåsen och filten så jag rättade till det, då ser jag att L och T tittar konstigt på mig. Jag undrade om jag gjort något fel ,men då skrattade de och sa att de hade själv gjort den manövern, det tog dem en kvart och de fick hjälpas åt..... det som jag som rutinerad 4 barnsmor fixade på en halv minut.

Det var svårt att åka därifrån men det gjorde jag iallafall. Jag åkte och köpte cigarrer och glasstårta och hämtade champagne innan jag åkte. När jag sen kom till Böda bjöd vi alla långliggarna på cigarrer, glasstårta och champagne!! Det var lite ovanligt kombination men uppskattad.

O var bara två veckor när han kom till Böda första gången och blev presenterad för våra vänner där!

Med O så fick vår släkt en femte generation på tre håll ,eftersom jag har min mormor och farmor kvar och A har sin farmor. Det är faktiskt lite coolt!!
A:s farmor är äldst, hon är född 1913 och O kom 94år senare!!

Jag väntar nu på att O ska lära sig säga mormor och komma rusande mot mig i full fart, det ser jag fram emot!!
 

A:s favoritbok när han var liten hette: "Jag kan köra alla bilar".

Det har han snart gjort..... vi har genom åren haft 40 bilar och 9st MC!
Bilar är ett stort intresse (....och en stor utgift) i vårt liv.
Just nu har A och jag 3 bilar var, 4st gula! Jag gillar bilar, speciellt gula bilar, men att putsa och meka det är inte min grej,det finns det andra som gillar ,men jag kör dem gärna och gillar att så snabbt som möjligt komma upp i högsta tillåtna hastighet. Jag trivs när vinden blåser runt huvudet och att kunna känna dofterna i naturen så jag har 2 cabbar och en med avtagbart tak.

Och allt började 1979 med en röd Fiat 127:a, med reg,nr GWL116 av 74 års modell!!
Jag gillar inte snövägar, jag for i diket första vintern och hamnade i diket,mot färdriktningen och mot en lyktstolpe. Lyktstolpen var sned länge efter det och men bilen fixade A genom att fylla bucklan med 2kg plastic padding!
A körde också i diket med den bilen sin första vinter med körkort....3ggr ....på samma ställe. 4:de gången hade han lärt sig parera kurvan!!

Första gemensamma bilen blev en vinröd Passat. Växellådan brakade efter ett tag, lyckligtvis (och konstigt nog) så hade garantin från bilfirman inte gått ut så den fick vi fixad. Under tiden fick vi en lånebil, modell ryggsäck!

Den bilen fick efter ett missöde i garaget en orange bakdörr! Jaja jag vet att man ska stänga dörrarna innan man backar ur garaget. Men jag hade bråttom, S 2mån, vrålade och jag visste att han skulle lugna ner sig så fort bilen började rulla. Det var inte helt lätt att ta sig ur bilen den gången, jag fick klättra över S som satt i sin Loveseat (80-talets babybarnstol!) på passagerarsätet, trixa ut honom, fortfarande illvrålande och mig ur det extremt trånga garaget och sen få med mig L som satt i baksätet där det nu saknades en dörr!
Det var inte kul att ringa till A och meddela honom att jag inte kunde hämta honom för att bilen var lite sönder!!
A hade nog då en sådan där dag då han undrade varför han valt mig!!
Jaja skroten hade en dörr som passade (bortsett från färgen då) som monterades dit. A satte upp bakdörren på väggen i garaget som en påminnelse om mitt lilla missöde!
Familjen växte och vi kom fram till att med två bar och två hundar så behövde vi en större bil, en ljusblå metallic Passat kombi blev det som senare byttes ut mot en Audi.

Vi bodde på landet och insåg att vi behövde en andrabil, det blev en babyblå Ford Taunus-65, pappas raggarbil sa ungarna. Den byttes sen mot en mer barnvänlig bil, med t.e.x bilbälte, en rostig orange VW Polo blev det, den sålde vi efter ett tag. -"500:- eller högstbjudande" stod det i den annonsen, det ringde många och gratulerade(!!??) de trodde att det var ett skämt och att någon fyllde år eller nåt´. 2500:- sålde vi den för sen till ett mycket storvuxet par som baxade sig in i bilen och gav sig av. Det är väl den bästa bilaffären vi gjort!!
Det blev en gul Fiat 128 som ersatte den. Den hade jag också lite otur med en 20 minus gradig vinterdag. Jag slog igen bakluckan och hela bakrutan splittrades. A påstår att det var något som tog emot från insidan, men det är rent förtal!! Skroten besöktes igen och vi hittade en baklucka som passade, förrutom färgen då förståss.
A placerade den på väggen i garaget bredvid den demolerade bakdörren.
Sen var det en Fiat till och sen en Datsun som tjänstgjorde som andrabil.

Sen tyckte vi att vi behövde/ville ha en sommarbil. En Beach buggy blev det som byttes mot en BMW med "hemgjord" cab.
Den sålde vi när jag hittade min DRÖMBIL! På en parkeringsplats mitt inne i stan stod den: En gul Bubbla cab med en stor dekal med Pip på på huven!! Dessutom stod det att den var till salu. Jag hade bråttom hem för att be A ringa ägaren (det var innan alla hade mobiltlelefon) Samma kväll hämtade vi den! Det har vi kvar än, den blir aldrig till salu, även om jag har lite dåligt samvete och ungarna skäller på mig för att jag använder den för lite. Men en sådan bil har jag drömt om sen jag 1977 såg "Tjejen som visste för mycket" då hon i inledningsscenen susar runt i en sådan! Alla mina ungar som har slutat nian och/eller gymnasiet har blivit hämtade i den!



Här någonstans var det det började "spåra ur"....... vi sålde inte bilar i samma takt som vi köpte dem längre.....
Det var nog här det började............bilsamlandet!!

När barn nr 4 var påväg konstaterade vi att vi inte får plats i en vanlig bil längre. "- Jag VÄGRAR åka i en VW buss sa A så vi köpte oss en Cheva Van high top istället.
Den var go´och den behöll vi länge. Den funkade dessutom alldeles utmärkt som campingbil också. Även om L som då var i tonåren tyckte att det var oootroligt pinsamt att komma in på campingplatser med vår mini-husvagn efter en stor Van. Men det var jättepraktiskt för vi hade förtält både till Vanen och till husvagnen(en 360!!) så vi hade sovplatser för 7 personer och en Berner Sennen. Campingvärdarna blev dock lite snopna när de frågade hur många personer vi var och jag svarade 7, då tittade de en extra gång på ekipaget!!

Vi borde ha en sportbil tyckte A och köpte en Camaro som han sen ersatte med en Corvette Stingray som han sen bytte in mot en Pontiac GTO som han har kvar än (fast den har stått på pallbockar de senaste 10mån).
A tyckte sen att jag borde ha en egen sportbil, och lättlurad som jag är ,så då blev det en gul Corvette C4. Den är min...på pappret, men det är inte jag som tvättar, putsar,mekar, stylar, tankar eller kör den mest, men jag kör den ibland och det gillar jag, den är så läcker!! Den "sticker ut", den syns! Den vann t.o.m första pris i sin årsklass på Corvette klubbens sommar möte förra året. A var såå lycklig och stolt när han fick hämta den stora bucklan. Bucklan står på hans kontor och glänser nu, och det är inte jag som putsar den =)


Ett antal ovanliga firmabilar har också passerat revy bla Subaru, El Camino,Chevrolet 1500 silverrado stepside och nu är det en Dodge RAM som tjänstgör som firmabil.

2000 köpte vi vår första fabriksnya bil, en silverfärgad Peugeot 306 combi. Den hade jag lite otur med. Första gången blev jag skrämd av en bil som kom farande ner från en takparkering när jag var påväg upp, så jag svängde undan med ratten och skrapade sidan på bilen mot väggen!
Inte roligt att ringa hem till A och säga det.
Han hade nog en sådan där dag då igen....
Men jag brukar vara lite smart och använda mig av kvinnlig list,när jag klantar mig med bilar och överdriva skadan, för då blir han ju glad när han ser att det inte var så farligt!!
På vintern så hade någon "tappat" en julgran mitt på motorvägen och den såg jag precis innan jag körde över den!!
Jaja...... det var ju bara att tala om för A att jag förstört hela underredet, (fast egentligen var det ju bara frontkjolen som spruckit lite.) Man kan svetsa i plast, det visste inte jag förrän då.
Hade han en sådan där dag då igen månntro??

A gillar inte skadade bilar så strax därefter bytte vi in den mot en gul (pensionärsfärg sa ungarna) Peugeot 307 med glastak, efter 2år så bytte vi in den mot en Peugeot 307cc, en cab. Vi motivlackade en Smurf på tanklocket för bilen var illblå och ungarna kallade den för "Smurfen". Läcker!
Jag sålde den när jag hittade min nästa DRÖMBIL ,en gul (ljusgrön =( säger en del) Saab cab, den är såå härlig. Det är den jag kör oftast och helst om jag inte kör vår Saab 9,5 aero eller A:s läckra klargula Dodge Magnum.

Vi har också genom åren haft några BMW, några Saab till, ett par audi, en Alfa Romeo och en liten Daihatsu(svärmor kallade den för ryggsäcken)

Men vi har aldrig haft
Volvo tråååkig
Opel varför skulle man
Japanare iallafall inte som förstabil
Real men don´t eat sushi säger A.
S och M sa också det innan de "smittade" ner familjens bilpark med varsin japanare. Inte vilka japanare som helst i och för sig ,S har en Skyline (med ratten på fel sida,jag kallar den felstyrd, för jag har lite svårt med höger och vänster) som han lägger ner all tid och större delen av sin inkomst på!! och M har köpt sig en Nissan 200sx som han också skulle vilja lägga mycket pengar på, om han hade haft mer inkomst än sitt studiebidrag!!.

Nu har jag en ny drömbil..... en klargul Saab cab årets modell...............Vill ha................
Men jag får nog vänta lite med det! Jag har ju redan 3 drömbilar!!
Men visst är det så? Att den som samlat på sig mest saker innan han dör vinner!! Eller??

På söndagen lyckades vi äntligen samla familjen för att äta påskmiddag! Vi skulle ha knyte!!
m bakade bröd och bullar hela lördagen, A putsade mässing och jag gjorde Karlssons frestelse och kakor.
Strax innan 13 började gästerna ramla in och sen hjälptes vi alla åt med att duka,bära möbler, laga mat och att leka med O.
Mina föräldrar, svärföräldrar, barnen med respektive, ett barnbarn och en extra hund (hundbarnbarn) fyllde huset med skratt, stoj och trevlig samvaro.
A och jag gjorde tvärs emot vad alla andra brukar göra när barnen blir stora och börjar flytta hemifrån. Istället för att flytta till något mindre inåt stan flyttade vi till något större ute på landet. Och sådana här dagar inser vi att vi gjorde ett riktigt val!
14 vid bordet (och 3 under) blev vi, och fler kommer vi troligtvis att bli när alla barn har skaffat sig respektive och barn.
Härligt!!
För 12-14 år sedan hade vi minst sagt ganska fullt upp A och jag. Vi bestämde t.o.m med våra närmsta anhöriga, att de inte fick ringa hem till oss mellan 18-20 på kvällarna.
Ibland undrade vi då varför vi skaffat oss en såå stor familj. Jag vet att vi "tröstade" oss med att det kommer att bli så härligt när alla blivit vuxna, kloka och trevliga att umgås med! Där är vi nu! Och det har varit värt allt jobb för att komma hit!!
Kvällen avslutades med ett varmt bad i badtunnan på gården.

STÄDNING! Det skulle påskstädas. A och jag har helt olika strategier då det gäller att städa. A går metodiskt tillväga, ett rum i taget, det som är på fel ställe i det rummet läggs på en hög utanför. Mässing, silver eller koppar i rummet putsats (vilket jobb, putsa är såå tråkigt, jag ställer hellre undan det i ett skåp och så plockar jag aldrig fram det mer!!)

För min del så städar jag allt på en gång. Städar jag i TV-rummet så hittar jag en strumpa som jag tar med mig in i tvättstugan och när jag ändå är i tvättstugan så slänger jag in en tvätt också.
När jag ändå är i tvättstugan så tar jag med mig tvätten därifrån och lägger in i garderoben i sovrummet. När jag ändå är där så plockar jag undan lite i rummet och garderoben rensas och det som inte behövs nu bärs upp i förrådet.
När jag ändå är i förrådet så plockar jag undan och tar sen med mig toapapper till toan. Är jag ändå på toan så gör jag ordning där. När jag tömmer soppåsen på toan så tar jag och tömmer soporna i köket också.
Där står vattenkannan, så då tar jag och vattnar blommorna.
När jag gör det så ser jag ju att det är dax att byta gardiner. Så då gör jag det och när jag ändå byter gardiner, så putsar jag fönster och torkar av element och byter gardiner i alla andra fönster. När jag ändå byter gardiner i köket så passar jag på att torka av bänkarna och gör fint i köket.
OCH ALLT BLIR FÄRDIGT PÅ SAMMA GÅNG!!
Det kanske tar lite mer tid och verkar inte så organiserat ,men det funkar alldeles utmärkt!!
Och jag tror att det är roligare när det blir lite omväxling på städområdena!!

Hörde att T klagade på att L använder samma städmetod hemma hos sig, så hon har väl också insett att det är roligare att städa på det viset.

Nu har jag tröttnat på facebook, och på garaget ska man helst bara skriva om bilar, men det är ju roligt att skriva.
Så därför skapar jag min egen blogg där jag kan skriva vad jag vill.