600
..........bloggar har jag skrivit när den här är klar!! Och jag vet att det finns de som inte missat en enda!!
Det här blir en "hahablogg"!! För: haha............jag vann!!
Jag är såå snäll som inte lämnar ut bolagets namn....... och dessutom slapp de få ytterligare ett småilsket samtal från mig........det behövdes aldrig!!
S och A gratulerade varandra igår för att de är tillsammans med varsin bitch som löser bekymmer för dem (E har nämligen haft en konflikt och tufft arbete med sitt föräkringsbolag och hon vann den hon med!!)
Men konfunderad är jag fortfarande hur allt kunde bli som det blev!!
Annars känns mitt liv ganska hektiskt just nu............jag har jobbat långa intensiva pass och när jag varit ledig har det varit fullt schema hemma (röja i trädgården, tvättstugan, hälsa på farmor, hållt föreläsning, har haft föräldrautbildning, lagat mat m.m.) istället!!
Det har varit ganska mycket olika känslor sista tiden, oro (O som var såå himla dålig igår)
sorg (sista helgen på Böda)
nervositet (hållt föreläsning för kollegor, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är värst, att hålla föreläsning för okända människor eller för kollegor, vilket som ger mest prestationsångest)
ilska (på jobbet)
glädje (jag vann ju tvisten med slamsugarna)
uppgivenhet (fortfarande inga altandörrar, men NU är de beställda och leverenstiden är 6-8v!!!!)
nöjd (jag gjorde ett riktigt bra behandlingsarbete på jobbet häromdagen)
längtan (efter m)
kärlek (för min familj, man, barn, barnbarn och djuren som tillhör hushållet!!)
stress (på jobbet, mycket personalpusslande och utmanande ungar)
Men igår var veckans värsta dag utan konkurrens....
L ringde innan kl 9 på morgonen och var så ledsen och orolig. O hade hela natten vaknat till och skrikit av smärta och tagit sig för huvudet, han ville inte resa sig upp, han var slö och blek och stel i nacken...............inga bra tecken på en 2åring!!
Hon hade kontaktat vårdcentralen och de skulle ringa henne.
Jag var påväg till planeringsmötet på jobbet, men jag frågade L om hon ville att jag skulle komma hem till henne vilket hon sa skulle kännas skönt. Så jag lämnade av sakerna på mötet och sa att jag ville vara ledig vilket alla hade förståelse för, så jag kompade mötet(jag fick inte ta "vård av barn" dag =).............för L är ju 25!!)Jag lämnade mina 3 kvarvarande kollegor (vi brukar vara 7!!) och åkte hem till L istället.
Det var en oroande syn hemma hos henne. Lille O låg blek, nästan apatisk i soffan och reste sig inte, jag fick dock ett varmt kärvänligt leende och -hej momor av honom.
L fick tid på vårdc. en halvtimme senare. O hade då rest upp sig lite och lutade sig tätt intill, men tog sig för huvudet av smärta ibland.
Han träffade läkare och de gjorde en grundlig undersökning på honom.
O tyckte det var "tokit" när doktorn lyste på honom med liten ficklampa och sen "hamrade" lite överallt på honom. Som väl var så hittade de inget oroande och efter blodprovet och konfererande med kollega konstaterade läkaren att det enda som inte var som det skulle var nackmuskeln på ena sidan av nacken, han hade m.a.o en ordentlig nackspärr lille O. (jag hade aldrig hört talas om att så små barn kan få det, men läkaren sa att det faktiskt inte är så ovanligt, och det är klart....visst skulle man kunna skrika av smärta när man har nackspärr om man inte kunde behärska sig eller visste vad det var??!!)
O hade redan piggnat till sig ordentligt under de timmarna vi var på läkarstationen. Han roade hela väntrummet medans vi väntade på att blodprovet skulle tas.
Jag har aldrig haft så roligt i ett väntrum förut som jag hade igår.
Han fick två farbröder 75+ att spela hockey med sina käppar och en leksaksbil, det såg såå roligt ut.
Det började med att O skickade iväg bilen på golvet och den kom så långt bort så farbrorn som satt där stoppade den med sin käpp och skickade den sen tillbaka till O. O uppskattade den leken och skickade iväg bilen igen och så höll de på så några gånger, tills bilen kom för långt från O så en annan farbror med käpp på andra sidan stoppade den och skickade iväg bilen igen.............hihihi. -Nu kan ju farbröderna leka utan dig sa jag till O och det lockade fram lite skratt. Så höll de på en stund.
Sen började O bjuda på "kakor", han bjöd runt duplo till tanterna och farbröderna och andra som satt i väntrummet, och så visade han runt en apa som alla fick gosa och prata med och mellan mormors fötter var det garage. Han är inte blyg den pojken inte!!!
Så pojken som vi bar in blek och slö till vårdcentralen, skuttade och gick på tårna till affären för att köpa glass och leksaksbil därifrån. Ett besök på vårdcentralen kan tydligen göra underverk!!
L och O kom till stallet senare på kvällen och då var det full fart på O............utom när han skulle vända huvudet åt vänster............då fick han vända hela överkroppen istället, precis som man måste gör när han har nackspärr.
Tackochlov!!
Alla hemska fantasier man kan få när barn har ont i huvudet och är stela i nacken............var bara en simpel om än plågsam nackspärr!!
Det här blir en "hahablogg"!! För: haha............jag vann!!
Jag är såå snäll som inte lämnar ut bolagets namn....... och dessutom slapp de få ytterligare ett småilsket samtal från mig........det behövdes aldrig!!
S och A gratulerade varandra igår för att de är tillsammans med varsin bitch som löser bekymmer för dem (E har nämligen haft en konflikt och tufft arbete med sitt föräkringsbolag och hon vann den hon med!!)
Men konfunderad är jag fortfarande hur allt kunde bli som det blev!!
Annars känns mitt liv ganska hektiskt just nu............jag har jobbat långa intensiva pass och när jag varit ledig har det varit fullt schema hemma (röja i trädgården, tvättstugan, hälsa på farmor, hållt föreläsning, har haft föräldrautbildning, lagat mat m.m.) istället!!
Det har varit ganska mycket olika känslor sista tiden, oro (O som var såå himla dålig igår)
sorg (sista helgen på Böda)
nervositet (hållt föreläsning för kollegor, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är värst, att hålla föreläsning för okända människor eller för kollegor, vilket som ger mest prestationsångest)
ilska (på jobbet)
glädje (jag vann ju tvisten med slamsugarna)
uppgivenhet (fortfarande inga altandörrar, men NU är de beställda och leverenstiden är 6-8v!!!!)
nöjd (jag gjorde ett riktigt bra behandlingsarbete på jobbet häromdagen)
längtan (efter m)
kärlek (för min familj, man, barn, barnbarn och djuren som tillhör hushållet!!)
stress (på jobbet, mycket personalpusslande och utmanande ungar)
Men igår var veckans värsta dag utan konkurrens....
L ringde innan kl 9 på morgonen och var så ledsen och orolig. O hade hela natten vaknat till och skrikit av smärta och tagit sig för huvudet, han ville inte resa sig upp, han var slö och blek och stel i nacken...............inga bra tecken på en 2åring!!
Hon hade kontaktat vårdcentralen och de skulle ringa henne.
Jag var påväg till planeringsmötet på jobbet, men jag frågade L om hon ville att jag skulle komma hem till henne vilket hon sa skulle kännas skönt. Så jag lämnade av sakerna på mötet och sa att jag ville vara ledig vilket alla hade förståelse för, så jag kompade mötet(jag fick inte ta "vård av barn" dag =).............för L är ju 25!!)Jag lämnade mina 3 kvarvarande kollegor (vi brukar vara 7!!) och åkte hem till L istället.
Det var en oroande syn hemma hos henne. Lille O låg blek, nästan apatisk i soffan och reste sig inte, jag fick dock ett varmt kärvänligt leende och -hej momor av honom.
L fick tid på vårdc. en halvtimme senare. O hade då rest upp sig lite och lutade sig tätt intill, men tog sig för huvudet av smärta ibland.
Han träffade läkare och de gjorde en grundlig undersökning på honom.
O tyckte det var "tokit" när doktorn lyste på honom med liten ficklampa och sen "hamrade" lite överallt på honom. Som väl var så hittade de inget oroande och efter blodprovet och konfererande med kollega konstaterade läkaren att det enda som inte var som det skulle var nackmuskeln på ena sidan av nacken, han hade m.a.o en ordentlig nackspärr lille O. (jag hade aldrig hört talas om att så små barn kan få det, men läkaren sa att det faktiskt inte är så ovanligt, och det är klart....visst skulle man kunna skrika av smärta när man har nackspärr om man inte kunde behärska sig eller visste vad det var??!!)
O hade redan piggnat till sig ordentligt under de timmarna vi var på läkarstationen. Han roade hela väntrummet medans vi väntade på att blodprovet skulle tas.
Jag har aldrig haft så roligt i ett väntrum förut som jag hade igår.
Han fick två farbröder 75+ att spela hockey med sina käppar och en leksaksbil, det såg såå roligt ut.
Det började med att O skickade iväg bilen på golvet och den kom så långt bort så farbrorn som satt där stoppade den med sin käpp och skickade den sen tillbaka till O. O uppskattade den leken och skickade iväg bilen igen och så höll de på så några gånger, tills bilen kom för långt från O så en annan farbror med käpp på andra sidan stoppade den och skickade iväg bilen igen.............hihihi. -Nu kan ju farbröderna leka utan dig sa jag till O och det lockade fram lite skratt. Så höll de på en stund.
Sen började O bjuda på "kakor", han bjöd runt duplo till tanterna och farbröderna och andra som satt i väntrummet, och så visade han runt en apa som alla fick gosa och prata med och mellan mormors fötter var det garage. Han är inte blyg den pojken inte!!!
Så pojken som vi bar in blek och slö till vårdcentralen, skuttade och gick på tårna till affären för att köpa glass och leksaksbil därifrån. Ett besök på vårdcentralen kan tydligen göra underverk!!
L och O kom till stallet senare på kvällen och då var det full fart på O............utom när han skulle vända huvudet åt vänster............då fick han vända hela överkroppen istället, precis som man måste gör när han har nackspärr.
Tackochlov!!
Alla hemska fantasier man kan få när barn har ont i huvudet och är stela i nacken............var bara en simpel om än plågsam nackspärr!!
Kommentarer
Trackback
