Befodrad

Jajamen från den 15 februari kan jag titulera mig: Tillförordnad biträdande föreståndare..........
Världens längsta titel tror jag!!

Men det är mest en lång titel, mina arbetsuppgifter blir i stort detsamma som jag brukar ha såhär års semesterplanering  och sommarschema.........men titeln är ny!!!
Jag ska bara vara föreståndarens förlängda arm tills biträdande föreståndartjänsten blir tillsatt, och anledningen till att jag fick uppdraget är att jag inte sökt den tjänsten!!
Ok då kollegorna och chefen sa också att det var för att jag har kompetensen och rutinen och kan sköta det uppdraget dessutom!!

Vi hade förresten 10 års jubileum på jobbet i söndags, det firade vi igår med smörgåstårta som jag gjort kvällen innan tillsammans med en av ungdomarna! Visst blev den fin!!



Den uppskattades  av kollegorna!!
Och avundsjukan lös i förvaltningskorridorerna när vi kom förbi med den!!

Och allt började då den 17 januari 2000!!
Allt vi hade då var 7 namn och ett hus!!



Den här huset, (fusk)renoverat för ett 2år långt projekt för att starta ett ungdomsboende i kommunens regi!!

124 sökande till tjänsterna var det och vi som fick dem var: jag med 8års erfarenhet från behandlingshem, 2 unga kvinnliga nyutbildade socialpedagoger, en "cool" präst med hästsvans och örhänge, en manlig fotomodell som jobbat med ungdomar i kommunen och en man med erfarenhet från autistboende och andra människovårdande yrken...........Det var den informationen jag fick när jag ringde och frågade vilka mina blivande kollegor var!

Och ingen av oss kände varandra, det var spännande och pirrigt första gången vi skulle träffas.........på ett fik en kväll i december!!
Jag åkte dit i god tid men precis vid kommunskylten la min bil av............hade man varit lite vidskeplig hade jag tagit det som ett dåligt omen!!!
Jag fick ringa svärmor som ringde sin kusin  som bodde i stan som skjutsade mig dit............jaja alla sätt att få uppmärksamhet är bra.........eller...........jag kom iallafall sist och alla satt och väntade på mig!!!
Vi gick sen till det stora tomma huset på studiebesök och fick zick-zacka mellan målarpytsar, stegar och plankor som fann i huset!!!

En knapp månad senare började vi jobba!!

Då skulle vi fylla huset med ideologier, rutiner, schema,regler, möbler , dokumentation och kontorsmaterial och efter det kom ungdomarna!!
Det blev stor shopping på IKEA (sista kassarna fick vi tömma och lägga löst runt kollegan i baksätet för att få med dem och jag satt med 18 muggar i knät 16mil!!)schemaläggning, föreläsningar, studiebesök, ihopmontering av möbler, gardinuppsättningar, lampuppsättningar och strukturarbete!!

I 8 år blev vi kvar i det huset som långsamt förföll runt oss och invaderades av möss och råttor.Kollegor slutade, nya kom till, verksamheten omorganiserades, cheferna byttes ut,praktikanter avlöser varandra,97 ungdomar har bott där olika länge, omorganisation igen,intagningsålder ändrades, verksamheten ändrades, kollegor skilde sig, gifte sig, fick barn.........fick barnbarn (ok då...det är bara jag som fått det!!)

Och nu 10 år senare..........är 4 kvar från "orginaluppsättningan" (när chefen slutar blir det bara 3!!)
Hälften av oss är över 40 nu alla är över 30.......Men vi trivs med varandra och älskar (oftast!!) vårt jobb!!!



Våra onsdagsmöten/planeringsmöten/behandlingskonferens har vi alltid i det här rummet på kommunhuset.........och vi sitter ALLTID på samma platser.......skulle någon byta plats känns det mycket konstigt!!

För 2år sedan fick vi ett nytt hus, fräschare hus men det finns ett och annat som skulle vara bättre (att man slapp elda med ved och att killarnas toa alltid fungerade, och att innetemperaturen var mer jämn och inte växlade mellan 37 och 12grader!!!!!)



Men snart slutar nuvarande chefen (prästen) som varit med från början och är väldigt viktig för verksamheten och det blir ett hårt slag för oss, man får klump i magen bara man tänker på det!!





Nähe, nu har jag inte tid att sitta här längre och vara nostalgisk, nu ska jag förbereda kvällens föräldrautbildning i TonårsCOPE som jag ska vara med och handleda, första kursen det här året...............känns lite nervöst faktiskt...........men det brukar ge sig när alla är på plats!!

Kommentarer
Postat av: Sanna kollega

Och på den bilden har jag ögonen öppna! :-D

2010-01-21 @ 23:11:58
Postat av: Ellinor

Ja vilken resa det har varit och vilka underbara människor som kommit att bli en del av ens liv. =)



Men Åz.. prällen läser ju din blogg ibland?!

2010-01-22 @ 09:32:50
Postat av: Sanna

Ja, just det! Här läser han ju, så det är nog en bra idé att ta bort bilden, den skulle väl vara hemlig?

2010-01-26 @ 00:10:07
Postat av: Åsa

Han läser aldrig min blogg!!

2010-01-26 @ 11:14:54
Postat av: Sanna

Jo, den ligger ju som favorit på jobbet.

2010-01-26 @ 23:20:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0