MorsanFrosth

Det här är en väldigt symbolisk bild........i i solnedgången!
Det är såå tomt.........jag saknar henne ........trots att jag är övertygad om att vårt beslut att ta bort henne var det bästa för henne!! Men inte för mig!! Eller oss!!
Huvud och hjärta krigade och var inte alls överens i tisdags!
Jag har gråtit och gråtit, (och sov väldigt dåligt natten innan.......om jag ens sov alls!!) men nu har jag bestämt mig.........jag ska sluta sörja nu och istället glädjas åt de åren vi faktiskt fick tillsammans (även om det blev 5-6 år mindre än vad jag förväntat mig) så här kommer en hyllningsblogg till i istället även om hon gjort mig galen när hon tuggat sönder plastbunkar och fjärrkontroller och skällt på allt som rör sig ibland.........joggare, cyklister, skolbussen, småfåglar, grannarnas katter, hundar och motorcyklar............ och små vita hundar!!
Vi hämtade henne en fredag i Kristvallabrunn

Här överfaller hon och hennes syskon m.........jag tror det är m iallafall...........det är lite svårt att se på den här bilden!!

Hon var ingen liten valp......fast hon bara var 4månader!
Lillmatte hade bestämt att hon skulle bli fin i rosa halsband och koppel! Och det var hon ju!
Dagen därpå åkte vi till Böda

En liten sötnos var hon med "pälsmössa"!

Hennes sovstil var...........annorlunda då!


Hon har alltid gillat att vara på stranden och klättra upp på sanddynerna så hon har bra utkiksläge

Hemma var hon väldigt våghalsig och skulle undersöka allt..........tomtgränsen respekterade hon inte alls så det blev snart löplina och staket för att hålla henne på tomten




Kela och bli klappad...........bättre kunde hon inte ha det............här är det 2 blondiner med prickiga magar!


Hon var med på utställning en gång också..........det var inte hennes grej......... men hennes uppfödare fick ju visa upp hela sin fina valpkull iallafall!
i var inget utställningsexemplar, hon var bara en vacker vakthund.........redan som lite hade hon koll på vad som hände utanför på vägen

Såhär såg man henne ofta

Mer sällan låg hon såhär still och hon har aldrig gillat att bli fotograferad av någon konstig anledning.....

Men fotograferad har hon blivit iallafall...........mycket!


i:s kompis  i huset som valp var t, ( s bodde hos S då) de var ett udda par.........hon stor och vit och klumpig med hängande öron, han var lite och svartoch smidig med spetsiga öron, men de gillade varandra även om t nog tyckte att hon var onödigt stor och klumpig ibland
........tur att han var så tuff och tålig!!
Och när s kom på besök så var det bästisar alla 3 och fick plats under köksbordet allihop.


Men släktens 4 hundar har alltid kommit överens trots att åtminstone 2 av dem inte gillar andra hundar!!


Sen flyttade t hem till N och hennes pappa i Vissefjärda, för vi tyckte att det kunde räcka med en hund, den lille svarte var en uppviglare av stora mått.............både i att rymma hemifrån och att reta upp mötande hundar!!


När sen S flyttade hem igen blev de bästa kompisar, och s är nog den som undrar mest över vart hennes stora vita skällande kompis tagit vägen, hon saknar henne också det märks tydligt, hon verkar faktiskt ganska låg! När s och jag kom hem i tisdags....då sprang hon och letad och nosade efter henne en lång stund!
Jaja hon får väl vänja sig precis som vi andra! snyft!

Här agerar i isbjörnsmatta!

Men oftare låg hon ihopknölad i "sin" stol vid fönstret

Eller så satt hon i soffan



och höll koll på vägen utanför

.............eller i skuggan bredvid husvagnen förståss!

eller så svalkade hon av sig på stranden, men hon simmade aldrig hon gick bara i upp till magen! Det tyckte hon var lagom!

i fick många Böda kompisar också, B tex

och faktiskt också en liten vit "Böda hund"

Hon såg till att ha det bekvämt när hon vilade!

Hon gillade snön men även då måste man ju hålla utkik tyckte hon så hon kan varna för faror!!

När man var ute och gick med henne i mörkret på vintern såg man bara ett svart koppel i snödrivorna!

Och hon älskade V,V fick göra precis vad som helst med henne och i låg bara alldeles stilla och fann sig i att få tänder och tassar eller svans undersökta och kärleken var ömsesidig, V undrade nog också var hennes älsklingshund var när de var och hälsade på oss igår. För när vi tittade i ett litet fotoalbum med blandade bilder tillsammans, så var det bilderna på i hon reagerade mest på, mer än på bilderna på mamma, pappa, storebror eller hennes egen hund!!

För nu fanns det ju ingen i i huset som satt tex såhär, med rumpan i soffan, frambenen i golvet och huvudet på bordet......det var hennes alldeles speciella sätt att sitta i soffan!!
Men hon var en skönhet vår fina knäppa i!!

Jag försökte ta ett tassavtryck av henne i måndags för M ska tatuera in hennes tassavtryck på sin axel, men det var verkligen inte lätt........hon hade ju så mycket päls under fötterna så det blev bara ett enda blått kladd............(och blåa tassar och blåkladdiga tassavtryck på mattor och golv, och veterinären undrade vad vi gjort med hennes fötter när hon var inne för avlivning, så M fick försöka förklara det för dem!!)

Vi använda plan B...........fotografera hennes tassar

........en framtass

..........en baktass!
Men sen gav hon mig ett äkta avtryck efter hennes sista morgonpromenad i daggen

Ett 8x5cm avtryck på altanen

Här är sista bilden på vär älskade saknade isbjörn........jag tog den när vi låg på altangolvet och gosade........... i nog undrade nog vad det var frågan om.........matte brukar ju inte speciellt ofta ligga bredvid henne på altangolvet och gråta!
Jag skulle egentligen ha varit barnvakt åt O (eftersom V håller på att inskolas på dagis) men jag fixade inte det.............jag stannade hemma hos henne istället tills M och hans sambo E ( de ville absolut vara de som följde med henne till djursjukhuset) kom och hämtade henne.
Efter det kunde jag avlösa A som tagit på sig "barnvaktandet" tills jag var lite på banan igen.
Och precis samtidigt (när jag satt tillsammans med O hemma i deras trädgård) som jag fick sms från M där han skrev  -Nu har i det bättre, fladdrade två kritvita fjärilar framför mig............det tog jag som ett sista meddelande från i!!
Och senare på dagen när jag var ute och sprang såg jag massa vita fjärilar som flög flera gånger under rundan!
Så vita fjärilar kommer hädanefter alltid att påminna mig och vår Izzy Icebear!!
Men det är VÄLDIGT tomt hemma...............och tyst!!
Jag har inte skrikit: -Tyst eller -Håll truten eller -Skärp dig i, en endaste gång!!