Tung vecka med ett tungt beslut
Jag har en trebent hund, i stöder inte alls på sitt ena bakben.
När vi kom hem från Böda förra söndagen möttes vi av grannens schäfrar inne på vår tomt.
Jag schasade iväg dem, men när jag tog ut i och s från bilen så slet sig i från kopplet för att jaga bort dem lite till och på de 50m gjorde hon sig väldigt illla, när jag hämtade henne 3min senare så stödde hon inte på sitt bakben.
Det blev inte bättre dagen därpå, så då ringde jag djursjukhuset och fick tid där.
Det visade sig att hon slitit av korsbandet i knäet och måste opereras. de sa att det är en komplicerad operation eftersom de måste lägga om delar av knäet, eftersom det är en stor hund, så att hon ska belasta knäet annorlunda efter operationen.
Det innebar mycket habilitering och stillsamhet för henne, men oftast blir det bra efter en operation.
Oftast!! Men inte alltid!!
Jag ringde dagen därpå för att prata med kirurgen, (det är bara en kirurg som gör den här speciella operationen här i området) och fick då reda på mer om ingreppet och habiliteringen.
6-8 v efter operationen måste hon vara i absolut stillhet, sen måste hon gå på sjukgymnastik och vattenträning 2ggr i veckan, efter 3 månader kunde hon få röra sig mer fritt och ta längre promenader, men inte hoppa eller skutta eller leka med andra hundar och om allt blir som det ska med träningen och stillheten så skulle hon få ett ganska vanligt liv efter 6 månader.
Och mitt i all den här habiliteringen har vi ju en utlandsresa inplanerad...... och djurpensionatet kan ju inte fortsätta den träningen. Kirurgen sa visserligen att ingenting förvärras av att vänta en månad eller så innan man opererar........men jag kan ju inte låta henne ha så ont och hoppa på 3 ben en månad till!!
Med all den här informationen och som vi i familjen känner i har vi nu beslutat att ta bort henne, istället för att utsätta henne för så mycket smärta och begränsningar som en operation skulle innebära.......... och så är det fortfarande inga garantier för att hon blir helt bra, ett skadat ben kan ju aldrig bli helt även om det lagas.
Jag vet inte hur jag ska kunna få henne att vara alldeles stilla.......det är inte en av hennes favoritsysselsättningar precis.......vilken olycklig hund vi hade haft då!!
Det var ett fruktansvärt jobbigt beslut vi tog, men vi är helt överens i familjen om att det är det mest humana för i och jag har fått förståelse för vårt beslut både från släkt, vänner,veterinärer och försäkringsbolag.
Men fy f--- vad jobbigt beslut det är!!
Jag tog kontakt med hennes uppfödare och berättade vad som hänt och vad vi bestämt och även där fick jag full förståelse..........DET kändes sååå extra skönt och bra!!
Hon berättade också att i:s pappa också haft den här skadan och opererats för den, men han blev aldrig bra efter det, så efter ett år fick han tas bort ändå, för hunden hade kanske inte funnit sig i att vara i absolut stillhet, då blev jag ännu mer övertygad om att vårt beslut är det enda rätta!
Även i helgen fick jag höra liknande historier om Pyreenerhundar som gjort operationen och inte blivit bra utan fått avlivas efteråt iallafall..........så i ska slippa utsättas för allt det här..........jag skämmer bort henne lite nu med köttbullar och uppmärksamhet istället och ger mer smärtstillande än vad som är ordinerat, så hon får bra sista dagar i livet, för imorron vid den här tiden springer, skäller, hoppar och skuttar hon på 4 ben över ängar och i berg i en annan värld.................men jag kommer att sakna henne alldeles otroligt...........även om jag varit galen på henne många gånger de här 3½ åren hon funnits med oss!!
När vi kom hem från Böda förra söndagen möttes vi av grannens schäfrar inne på vår tomt.
Jag schasade iväg dem, men när jag tog ut i och s från bilen så slet sig i från kopplet för att jaga bort dem lite till och på de 50m gjorde hon sig väldigt illla, när jag hämtade henne 3min senare så stödde hon inte på sitt bakben.
Det blev inte bättre dagen därpå, så då ringde jag djursjukhuset och fick tid där.
Det visade sig att hon slitit av korsbandet i knäet och måste opereras. de sa att det är en komplicerad operation eftersom de måste lägga om delar av knäet, eftersom det är en stor hund, så att hon ska belasta knäet annorlunda efter operationen.
Det innebar mycket habilitering och stillsamhet för henne, men oftast blir det bra efter en operation.
Oftast!! Men inte alltid!!
Jag ringde dagen därpå för att prata med kirurgen, (det är bara en kirurg som gör den här speciella operationen här i området) och fick då reda på mer om ingreppet och habiliteringen.
6-8 v efter operationen måste hon vara i absolut stillhet, sen måste hon gå på sjukgymnastik och vattenträning 2ggr i veckan, efter 3 månader kunde hon få röra sig mer fritt och ta längre promenader, men inte hoppa eller skutta eller leka med andra hundar och om allt blir som det ska med träningen och stillheten så skulle hon få ett ganska vanligt liv efter 6 månader.
Och mitt i all den här habiliteringen har vi ju en utlandsresa inplanerad...... och djurpensionatet kan ju inte fortsätta den träningen. Kirurgen sa visserligen att ingenting förvärras av att vänta en månad eller så innan man opererar........men jag kan ju inte låta henne ha så ont och hoppa på 3 ben en månad till!!
Med all den här informationen och som vi i familjen känner i har vi nu beslutat att ta bort henne, istället för att utsätta henne för så mycket smärta och begränsningar som en operation skulle innebära.......... och så är det fortfarande inga garantier för att hon blir helt bra, ett skadat ben kan ju aldrig bli helt även om det lagas.
Jag vet inte hur jag ska kunna få henne att vara alldeles stilla.......det är inte en av hennes favoritsysselsättningar precis.......vilken olycklig hund vi hade haft då!!
Det var ett fruktansvärt jobbigt beslut vi tog, men vi är helt överens i familjen om att det är det mest humana för i och jag har fått förståelse för vårt beslut både från släkt, vänner,veterinärer och försäkringsbolag.
Men fy f--- vad jobbigt beslut det är!!
Jag tog kontakt med hennes uppfödare och berättade vad som hänt och vad vi bestämt och även där fick jag full förståelse..........DET kändes sååå extra skönt och bra!!
Hon berättade också att i:s pappa också haft den här skadan och opererats för den, men han blev aldrig bra efter det, så efter ett år fick han tas bort ändå, för hunden hade kanske inte funnit sig i att vara i absolut stillhet, då blev jag ännu mer övertygad om att vårt beslut är det enda rätta!
Även i helgen fick jag höra liknande historier om Pyreenerhundar som gjort operationen och inte blivit bra utan fått avlivas efteråt iallafall..........så i ska slippa utsättas för allt det här..........jag skämmer bort henne lite nu med köttbullar och uppmärksamhet istället och ger mer smärtstillande än vad som är ordinerat, så hon får bra sista dagar i livet, för imorron vid den här tiden springer, skäller, hoppar och skuttar hon på 4 ben över ängar och i berg i en annan värld.................men jag kommer att sakna henne alldeles otroligt...........även om jag varit galen på henne många gånger de här 3½ åren hon funnits med oss!!
Kommentarer
Trackback
