Barn
För exakt 24år (..på minuten) sedan hade jag det såå kämpigt, jag hade aldrig varit med om en sådan otrolig smärta och jobbat så hårt i hela mitt liv (så långt...)som jag gjorde den dagen. Klockan är nu 13.32 och L föddes 13.34 den här onsdagen innan påsk 18/4-84.
Den dagen glömmer man aldrig!
Att det bara kan finnas sådanna dagar som innefattar så mycket svett,värk (jag trodde man skulle ha ont i magen, när man födde barn, men det var i ryggen denna osannolika smärta satt) och ett sånt slit men också en sådan euforisk lycka, glädje och kärlek!! Coolt!
A hade det jobbigt på ett annat vis. Han började jobba kl 7 dagen innan och slutade vid 16, men hade sedan skrivit upp sig på ett extra nattpass så han jobbade också mellan 21 och 02.
Kl 03 satte allt igång, inte mycket sömn där!!
Vid 6.30 tiden kom vi in på BB och 13.34 föddes hon då alltså!
Då umgicks han med sin nya lilla familj ett par timmar innan han åkte hem till sina föräldrar för att få mat.
Han somnade i kökssoffan innan maten var klar, men han hann berätta att vår dotter var den sötaste, snällaste och största babyn i barnsalen.
När han gick hem för att sova mötte han grannen som på A:s utseende förstod att han blivit far och bjöd in honom på öl och grogg (påskmust och vodka...... hur desperat kan man vara???)
Så det blev lite sent igen.... och vid 6.30 fick han cykla (!!) till jobbet, sen cykla hem på em och upp till oss på BB, han kom väl hem vid 20-tiden och då gick han och la sig.... han hade ju lite sömn att ta igen!!
L hade mycket svart hår,runda kinder, mörkblå ögon och en fantastisk pussmun och hon var den största babyn som fötts i denna släkt med sina 4250g, och det fanns 5 generationer i släkten eftersom min mormorsfar levde någon månad när hon föddes.
Men några fler barn skulle jag inte ha, det var jag helt övertygad om. Min far och svärmor som är enda barnet i sina familjer försökte få mig att tänka om men, Nähe, skit samma... L får bli ensambarn så är det bara!!
Eller hur.............................
S föddes 2år 3mån och 12dagar senare, han var den fulaste unge jag någonsin sett!!! Han hade lite bråttom ut så han var klämd och tillbucklad på vägen ut, han hade inget hår och han vägde 4400g och var 55cm lång (trots att han kom en vecka för tidigt!!)
Storasyster L och svärmor blev våldsamt upprörda när jag sa att han var ful! Men det var sant, han var så ful så att bara en mor kan älska honom trodde jag. Men det ändrade sig och han blev jättesöt han med efter några månader! Och det är inget fel på hans självförtroende nu heller trots hans mors förolämpningar i tidig ålder!
5 år och knappt 2månader senare kom M, han hade verkligen inte bråttom ut en vecka för sent och han tog 9tim på sig att komma ut. Han var såå söt, kastanjebrunt hår,lång och smal 54cm lång och vägde "bara" 3750g. Det var fullt på BB när han föddes den 24 /9 (12 barn föddes samma dag, fullt ös i Kalmar f.g jul med andra ord!!!)så han och jag fick bo och klara oss själva på en annan avdelning.
Nu hade vi alla barn vi tänkt oss ....................
trodde vi........................
SURPRICE..........................
23 månader senare, den 14/8-93 kom det en liten....(liten och liten hon vägde 4600g och var 55cm...................)m. Hon övertog omedelbart första platsen som fulaste babyn i familjen! Jättetjock var hon,hennes ögon syntes nästan inte pga de runda kinderna och hon hade haft det lite trångt i magen så hon hade skavt av allt hår där luggen borde funnits!!! Men även hon blev underbart söt efter några månader och hon var den lättaste att ha att göra med, och även nu hon är en tuff tjej som fixar det hon ska på egen hand och det är väl ren överlevnadsinstinkt när man är yngst av fyra syskon och mest haft killar runt sig både bröder och de 4 kusinerna närmast i ålder är killar de med!
En av mina kolleger sa häromdagen -Jag har inte riktigt fattat vitsen med det där med barn, vad ska de vara bra för? Det värsta var att ingen av oss som har barn hade något svar på det..............
Men det är ju för att man ska kunna njuta och få vara delaktig i sina barns framgångar och glädje och få känna sig behövd genom att stötta och peppa dem när de möter motgångar i livet!
Och denna villkorslösa kärlek man känner ,oavsett vad ungarna säger, tänker eller gör så är kärleken lika stark, ingen annan kärlek är sådan!
Och så är det ju igenom dem man får barnbarn!!!
Den dagen glömmer man aldrig!
Att det bara kan finnas sådanna dagar som innefattar så mycket svett,värk (jag trodde man skulle ha ont i magen, när man födde barn, men det var i ryggen denna osannolika smärta satt) och ett sånt slit men också en sådan euforisk lycka, glädje och kärlek!! Coolt!
A hade det jobbigt på ett annat vis. Han började jobba kl 7 dagen innan och slutade vid 16, men hade sedan skrivit upp sig på ett extra nattpass så han jobbade också mellan 21 och 02.
Kl 03 satte allt igång, inte mycket sömn där!!
Vid 6.30 tiden kom vi in på BB och 13.34 föddes hon då alltså!
Då umgicks han med sin nya lilla familj ett par timmar innan han åkte hem till sina föräldrar för att få mat.
Han somnade i kökssoffan innan maten var klar, men han hann berätta att vår dotter var den sötaste, snällaste och största babyn i barnsalen.
När han gick hem för att sova mötte han grannen som på A:s utseende förstod att han blivit far och bjöd in honom på öl och grogg (påskmust och vodka...... hur desperat kan man vara???)
Så det blev lite sent igen.... och vid 6.30 fick han cykla (!!) till jobbet, sen cykla hem på em och upp till oss på BB, han kom väl hem vid 20-tiden och då gick han och la sig.... han hade ju lite sömn att ta igen!!
L hade mycket svart hår,runda kinder, mörkblå ögon och en fantastisk pussmun och hon var den största babyn som fötts i denna släkt med sina 4250g, och det fanns 5 generationer i släkten eftersom min mormorsfar levde någon månad när hon föddes.
Men några fler barn skulle jag inte ha, det var jag helt övertygad om. Min far och svärmor som är enda barnet i sina familjer försökte få mig att tänka om men, Nähe, skit samma... L får bli ensambarn så är det bara!!
Eller hur.............................
S föddes 2år 3mån och 12dagar senare, han var den fulaste unge jag någonsin sett!!! Han hade lite bråttom ut så han var klämd och tillbucklad på vägen ut, han hade inget hår och han vägde 4400g och var 55cm lång (trots att han kom en vecka för tidigt!!)
Storasyster L och svärmor blev våldsamt upprörda när jag sa att han var ful! Men det var sant, han var så ful så att bara en mor kan älska honom trodde jag. Men det ändrade sig och han blev jättesöt han med efter några månader! Och det är inget fel på hans självförtroende nu heller trots hans mors förolämpningar i tidig ålder!
5 år och knappt 2månader senare kom M, han hade verkligen inte bråttom ut en vecka för sent och han tog 9tim på sig att komma ut. Han var såå söt, kastanjebrunt hår,lång och smal 54cm lång och vägde "bara" 3750g. Det var fullt på BB när han föddes den 24 /9 (12 barn föddes samma dag, fullt ös i Kalmar f.g jul med andra ord!!!)så han och jag fick bo och klara oss själva på en annan avdelning.
Nu hade vi alla barn vi tänkt oss ....................
trodde vi........................
SURPRICE..........................
23 månader senare, den 14/8-93 kom det en liten....(liten och liten hon vägde 4600g och var 55cm...................)m. Hon övertog omedelbart första platsen som fulaste babyn i familjen! Jättetjock var hon,hennes ögon syntes nästan inte pga de runda kinderna och hon hade haft det lite trångt i magen så hon hade skavt av allt hår där luggen borde funnits!!! Men även hon blev underbart söt efter några månader och hon var den lättaste att ha att göra med, och även nu hon är en tuff tjej som fixar det hon ska på egen hand och det är väl ren överlevnadsinstinkt när man är yngst av fyra syskon och mest haft killar runt sig både bröder och de 4 kusinerna närmast i ålder är killar de med!
En av mina kolleger sa häromdagen -Jag har inte riktigt fattat vitsen med det där med barn, vad ska de vara bra för? Det värsta var att ingen av oss som har barn hade något svar på det..............
Men det är ju för att man ska kunna njuta och få vara delaktig i sina barns framgångar och glädje och få känna sig behövd genom att stötta och peppa dem när de möter motgångar i livet!
Och denna villkorslösa kärlek man känner ,oavsett vad ungarna säger, tänker eller gör så är kärleken lika stark, ingen annan kärlek är sådan!
Och så är det ju igenom dem man får barnbarn!!!
Kommentarer
Trackback
