Indien
Indien är mitt andra hemland, det kändes iallafall så när jag efter ca 27 år kom dit igen (för 7år sen eller nåt.).........
Jag kände mig hemma!!
Jag har bott 5år i Indien mellan 70 och 75. Pappa fick jobb där ,men tog det bara om ha fick ta med sig familjen.
Så då fick det bli så. 2 år i Indien för hela familjen, så var det sagt.
Efter en massa olika sprutor och en förfärligt lång flygresa (26timmar !! Det var första gången vi 4 i familjen flög dessutom) landade vi i Bombay (numera heter det förståss Mumbai)
Jag hade aldrig sett så mycket folk på samma ställe förut, aldrig hört så mycket ljud och aldrig varit med om en sådan värme!!
Vi åkte sen bil i 17mil på dåliga vägar och på serpentinvägar för att komma till Poona (som numera heter Pune!!) Där vi skulle bo och pappa skulle jobba.
Mamma och pappa hade sagt till mig och lillebror B att i Indien fanns det inte glass och godis, så vi blev glatt överraskade när vi bjöds på glass till efterätt efter vår första måltid i Indien, hemma hos pappas nya chef och hans fru.
Någongång mitt i natten åkte vi sen till vårt nya hem.
Ett väldigt ovanligt hus tyckte vi som kom från en vanlig 60-tals villa med vävtapeter och gillestuga i källaren (huset hemma hyrde vi förövrigt ut) Det var ett alldeles platt hus, med altan på taket, stengolv och bara vita väggar , en svag lukt av gas från gaspisen,muller från aircondition, 3 sovrum med egen toa och balkong och ett stort allrum uppdelat i 3 delar (hall, matsal och vardagsrum............ dobble five zero two one var vårt telefonnummer!!!) och så en stor altan på framsidan. (stora gröna ödlor i toastolarna, skorpioner och kackerlackor inne på golvet och kobror i trädgården upptäckte först senare)
Det visade sig att det bodde fler svenska familjer i staden, i vår del av staden fanns det 4 svenska pojkar hyfsat jämnåriga med brorsan och mig och en liten tjej som bara var några år och i bostadsområdet som SKF:s medarbetare bodde i fanns det två svenska tjejer varav en var jämnårig med mig.
Det blev ett väldigt annorlunda liv vi levde där.
Vi fick lära oss prata engelska bla!!
Mamma och pappa hade gått någon kvällskurs innan vi åkte, jag kunde ingen engelska och B kunde bara säga: yes box alright (fråga mig inte varför han bara kunde de fraserna)
Pappa åkte till jobbet med vår chaufför, mamma var hemmafru, det hade hon varit i Sverige med, men där hade hon ju iallafall sysslor!!
I Indien hade vi en aya, som lagade mat och passade oss barn, en sweeper som kom och städade, en mali som skötte trädgården och en gång i veckan kom laundryman och tvättade och strök våra kläder.
Det var så det var, man skulle ha det så ,för att ge arbetstillfällen.
Så jag har alltid undrat vad mamma gjorde om dagarna egentligen ( speciellt undrade jag det när jag själv hade 4 barn 2,4,9 och 11år ,schäfer ,jobbade 75% och A jobbade 75% på tidning och 75% med sitt eget företag!!)
Vad jag vet så sysselsatte sig mamma med syjuntor med de andra svenska fruarna och stickade och sydde kläder som de gav bort till barnhem bla, skrev brev, tog chauffören och åkte och shoppade livsmedel genom att åka runt till : mjölkaffären, köttmarknaden, skräddaren, skomakaren,mjölaffären, grönsaksmarknaden,allt fanns på olika ställen, så det tog ju sin tid (inget Maxi där inte ............där allt finns på samma ställe) och att läsa "Året runt"
Jag hade börjat 3:an, så jag hade lärt mig läsa och skriva...........på svenska, nu började jag i en engelsk skola och fick ............. börja om från början..........
Jag började skolan, en katolsk flickskola St.Mary´s, jag var huvudet längre än de flesta av mina klasskamrater (de började skolan när de var 5 år så alla var 2 år yngre än mig och indierna är inte så långa ) man hade uniform, vi var 52 st i klassen och bestraffades med linjal på fingertopparna om man inte kunde svara på frågorna,eller om man svarade fel fick man skriva det rätta ordet 100ggr på svarta tavla, (jag minns än att jag fick skriva något om : the soil......) vi var 3 blonda flickor (mina svenska vänner!) på hela skolan !!! (5 klasser per årskurs, 10 årskurser dvs: 4x50= 200 elever x 10årskurser= 2000 elever ca...... varav 3 blonda!!)
Jag fick till en början extralektioner i engelska hemma hos min lärarinna och jag minns att jag stavade de engelska orden på svenska i början, cat blev kätt, bear blev bär!
Men jag var duktig på teckning, där hade jag nytta av att jag var två år äldre än mina klasskamrater!!
Lillebror gick på "lekis" ,primery school, på Loyola ,en pojkskola.
Vi var mycket magsjuka allhop i början, mamma brukar säga att vi var kroniskt magsjuk de 3 första månaderna och det är nog så jag kommer ihåg det med,det var många gånger jag fick rusa från lektionerna till toa ,trots att vi kokte och filtrerade vattnet två gånger och att mamma köpte hem matvarorna alldeles färska.
Sen vande vi oss vid de nya bakteriefloran..........men det är klart.........jag fick ju en "släng" av amöba några år senare!!
På fritiden lekte vi mest med svenska barn, bara några enstaka indiska och så satt jag gärna och ofta för mig själv på mitt rum och ritade "gubbar" , familjer, som alla hade namn och ålder, det kunde jag göra i timmar och så klippte jag ur fotomodeller ur kataloger och gjorde familjer utav dem.
Alla svenska familjerna firade jul ihop hemma hos någon av familjerna och pappa var alltid tomte, "som hade - så ont i sina ben eftersom han åkt spark från Sverige och det var så dåligt före i Indien!"
På juldagen åkte alla till SKF:s festlokal och pool och dansade runt "granen" (indiska granar är "uppochner" ,de vidaste grenarna sitter högst upp.........men vad gjorde det?? Det var det mest granliknande som fanns att tillgå!!) och så badade vi och åt lussekatter och pepparkakor!
Vi åkte på semester ett par gånger om året,för att bada och /eller se oss omkring.
Vi brukade åka till Bombay och bo på Vulkan Lavals (företaget pappa jobbade åt) guesthouse som låg direkt på sandstranden, man såg havet från huset, helt fantastiskt ställe...........undrar hur det ser ut där nu??
Eller så åkte vi till Goa och bodde i Calangute på Touristhotel eller på Fernandos guesthouse (de finns fortfarande kvar.......det sistnämnda ratades lite senare av mamma och pappa , eftersom det kryllade av lös och haschrökande gäster) båda låg på stranden med bara 25m till havet.
Vi brände oss något alldeles otroligt, solkräm var inte uppfunnet då.........(eller iallafall inte upptäckt av mina föräldrar..........).........vi hade Nivea............och fick vattenfyllda brännblåsor på kroppen av solen.
Och solglasögon hade man bara för att det var snýggt!!
Men härligt var det att bada i stora vågor i ljummet vatten.
Vi var också på safari med båt en gång och på elefant en gång och såg påfåglar och elefanter och olika hjortdjur.
Jag vantrivdes i den indiska skolan (...........men det är klart.........jag lärde mig en del om alla de indiska gudarna, om kejsare och maharadjor, och om Mahatma Gandhi och jag kan fortfarand sjunga bitar av den indiska mnationasången och jag slapp lektionerna med hindi och maharathi!) och visste genom lite äldre svenska barn i stan ,att det fanns en svensk internatskola i södra Indien (150mil från Poona!!!)så jag påbörjade operation övertalning mot mina stackars föräldrar , (de hade inte en chans) och eftersom de visste hur illa jag for i skolan så gav de med sig efter ett tag och det bestämdes att jag skulle få börja där i 4:an!! Jag var jättelycklig!!
Lillebror skulle gå kvar i skolan han gick i.........var det tänkt............men han vägrade.........han skulle med mig!!
Kan bara tänka mig hur hemskt det måste ha känts för mamma och pappa..............att skicka iväg en 10-åring och en liten 7-åring , till en internatskola 150mil bort ,som man bara kan träffa på loven 2ggr per termin! Jag hade ALDRIG gjort det!! ALDRIG!!
Visserligen vill jag minnas att vi hade 2 månaders jul och sommarlov och 2 veckor lov ytterligare per termin (påsklov och septemberlov) Men ändå.........jag hade aldrig gjort det..........vad som helst men INTE det!!
Det tog 3 dagar med bil att ta sig dit (då hade säkert bilen reparerats och fått punktering ett par gånger på vägen!!),till Kodaikanal där den svenska kristna internatskolan fanns, Svenska Skolan i Kodaikanal, 2500m över havet!
Där blev 3år 5år och där gick jag ut mellanstadiet och B gick ut lågstadiet.
Men det är en annan historia, det får bli en annan blogg, en annan dag!!
För nu orkar jag inte skriva mer och du orkar nog inte heller läsa mer!!
(Ber om ursäkt om det är missade felstavningar här och där...........men det är tangentbordet.........igen...........det jäklas med mig.......... hoppar över bokstäver och mellanslag!! Dags för batteribyte igen!! Eller nåt!!)
Jag kände mig hemma!!
Jag har bott 5år i Indien mellan 70 och 75. Pappa fick jobb där ,men tog det bara om ha fick ta med sig familjen.
Så då fick det bli så. 2 år i Indien för hela familjen, så var det sagt.
Efter en massa olika sprutor och en förfärligt lång flygresa (26timmar !! Det var första gången vi 4 i familjen flög dessutom) landade vi i Bombay (numera heter det förståss Mumbai)
Jag hade aldrig sett så mycket folk på samma ställe förut, aldrig hört så mycket ljud och aldrig varit med om en sådan värme!!
Vi åkte sen bil i 17mil på dåliga vägar och på serpentinvägar för att komma till Poona (som numera heter Pune!!) Där vi skulle bo och pappa skulle jobba.
Mamma och pappa hade sagt till mig och lillebror B att i Indien fanns det inte glass och godis, så vi blev glatt överraskade när vi bjöds på glass till efterätt efter vår första måltid i Indien, hemma hos pappas nya chef och hans fru.
Någongång mitt i natten åkte vi sen till vårt nya hem.
Ett väldigt ovanligt hus tyckte vi som kom från en vanlig 60-tals villa med vävtapeter och gillestuga i källaren (huset hemma hyrde vi förövrigt ut) Det var ett alldeles platt hus, med altan på taket, stengolv och bara vita väggar , en svag lukt av gas från gaspisen,muller från aircondition, 3 sovrum med egen toa och balkong och ett stort allrum uppdelat i 3 delar (hall, matsal och vardagsrum............ dobble five zero two one var vårt telefonnummer!!!) och så en stor altan på framsidan. (stora gröna ödlor i toastolarna, skorpioner och kackerlackor inne på golvet och kobror i trädgården upptäckte först senare)
Det visade sig att det bodde fler svenska familjer i staden, i vår del av staden fanns det 4 svenska pojkar hyfsat jämnåriga med brorsan och mig och en liten tjej som bara var några år och i bostadsområdet som SKF:s medarbetare bodde i fanns det två svenska tjejer varav en var jämnårig med mig.
Det blev ett väldigt annorlunda liv vi levde där.
Vi fick lära oss prata engelska bla!!
Mamma och pappa hade gått någon kvällskurs innan vi åkte, jag kunde ingen engelska och B kunde bara säga: yes box alright (fråga mig inte varför han bara kunde de fraserna)
Pappa åkte till jobbet med vår chaufför, mamma var hemmafru, det hade hon varit i Sverige med, men där hade hon ju iallafall sysslor!!
I Indien hade vi en aya, som lagade mat och passade oss barn, en sweeper som kom och städade, en mali som skötte trädgården och en gång i veckan kom laundryman och tvättade och strök våra kläder.
Det var så det var, man skulle ha det så ,för att ge arbetstillfällen.
Så jag har alltid undrat vad mamma gjorde om dagarna egentligen ( speciellt undrade jag det när jag själv hade 4 barn 2,4,9 och 11år ,schäfer ,jobbade 75% och A jobbade 75% på tidning och 75% med sitt eget företag!!)
Vad jag vet så sysselsatte sig mamma med syjuntor med de andra svenska fruarna och stickade och sydde kläder som de gav bort till barnhem bla, skrev brev, tog chauffören och åkte och shoppade livsmedel genom att åka runt till : mjölkaffären, köttmarknaden, skräddaren, skomakaren,mjölaffären, grönsaksmarknaden,allt fanns på olika ställen, så det tog ju sin tid (inget Maxi där inte ............där allt finns på samma ställe) och att läsa "Året runt"
Jag hade börjat 3:an, så jag hade lärt mig läsa och skriva...........på svenska, nu började jag i en engelsk skola och fick ............. börja om från början..........
Jag började skolan, en katolsk flickskola St.Mary´s, jag var huvudet längre än de flesta av mina klasskamrater (de började skolan när de var 5 år så alla var 2 år yngre än mig och indierna är inte så långa ) man hade uniform, vi var 52 st i klassen och bestraffades med linjal på fingertopparna om man inte kunde svara på frågorna,eller om man svarade fel fick man skriva det rätta ordet 100ggr på svarta tavla, (jag minns än att jag fick skriva något om : the soil......) vi var 3 blonda flickor (mina svenska vänner!) på hela skolan !!! (5 klasser per årskurs, 10 årskurser dvs: 4x50= 200 elever x 10årskurser= 2000 elever ca...... varav 3 blonda!!)
Jag fick till en början extralektioner i engelska hemma hos min lärarinna och jag minns att jag stavade de engelska orden på svenska i början, cat blev kätt, bear blev bär!
Men jag var duktig på teckning, där hade jag nytta av att jag var två år äldre än mina klasskamrater!!
Lillebror gick på "lekis" ,primery school, på Loyola ,en pojkskola.
Vi var mycket magsjuka allhop i början, mamma brukar säga att vi var kroniskt magsjuk de 3 första månaderna och det är nog så jag kommer ihåg det med,det var många gånger jag fick rusa från lektionerna till toa ,trots att vi kokte och filtrerade vattnet två gånger och att mamma köpte hem matvarorna alldeles färska.
Sen vande vi oss vid de nya bakteriefloran..........men det är klart.........jag fick ju en "släng" av amöba några år senare!!
På fritiden lekte vi mest med svenska barn, bara några enstaka indiska och så satt jag gärna och ofta för mig själv på mitt rum och ritade "gubbar" , familjer, som alla hade namn och ålder, det kunde jag göra i timmar och så klippte jag ur fotomodeller ur kataloger och gjorde familjer utav dem.
Alla svenska familjerna firade jul ihop hemma hos någon av familjerna och pappa var alltid tomte, "som hade - så ont i sina ben eftersom han åkt spark från Sverige och det var så dåligt före i Indien!"
På juldagen åkte alla till SKF:s festlokal och pool och dansade runt "granen" (indiska granar är "uppochner" ,de vidaste grenarna sitter högst upp.........men vad gjorde det?? Det var det mest granliknande som fanns att tillgå!!) och så badade vi och åt lussekatter och pepparkakor!
Vi åkte på semester ett par gånger om året,för att bada och /eller se oss omkring.
Vi brukade åka till Bombay och bo på Vulkan Lavals (företaget pappa jobbade åt) guesthouse som låg direkt på sandstranden, man såg havet från huset, helt fantastiskt ställe...........undrar hur det ser ut där nu??
Eller så åkte vi till Goa och bodde i Calangute på Touristhotel eller på Fernandos guesthouse (de finns fortfarande kvar.......det sistnämnda ratades lite senare av mamma och pappa , eftersom det kryllade av lös och haschrökande gäster) båda låg på stranden med bara 25m till havet.
Vi brände oss något alldeles otroligt, solkräm var inte uppfunnet då.........(eller iallafall inte upptäckt av mina föräldrar..........).........vi hade Nivea............och fick vattenfyllda brännblåsor på kroppen av solen.
Och solglasögon hade man bara för att det var snýggt!!
Men härligt var det att bada i stora vågor i ljummet vatten.
Vi var också på safari med båt en gång och på elefant en gång och såg påfåglar och elefanter och olika hjortdjur.
Jag vantrivdes i den indiska skolan (...........men det är klart.........jag lärde mig en del om alla de indiska gudarna, om kejsare och maharadjor, och om Mahatma Gandhi och jag kan fortfarand sjunga bitar av den indiska mnationasången och jag slapp lektionerna med hindi och maharathi!) och visste genom lite äldre svenska barn i stan ,att det fanns en svensk internatskola i södra Indien (150mil från Poona!!!)så jag påbörjade operation övertalning mot mina stackars föräldrar , (de hade inte en chans) och eftersom de visste hur illa jag for i skolan så gav de med sig efter ett tag och det bestämdes att jag skulle få börja där i 4:an!! Jag var jättelycklig!!
Lillebror skulle gå kvar i skolan han gick i.........var det tänkt............men han vägrade.........han skulle med mig!!
Kan bara tänka mig hur hemskt det måste ha känts för mamma och pappa..............att skicka iväg en 10-åring och en liten 7-åring , till en internatskola 150mil bort ,som man bara kan träffa på loven 2ggr per termin! Jag hade ALDRIG gjort det!! ALDRIG!!
Visserligen vill jag minnas att vi hade 2 månaders jul och sommarlov och 2 veckor lov ytterligare per termin (påsklov och septemberlov) Men ändå.........jag hade aldrig gjort det..........vad som helst men INTE det!!
Det tog 3 dagar med bil att ta sig dit (då hade säkert bilen reparerats och fått punktering ett par gånger på vägen!!),till Kodaikanal där den svenska kristna internatskolan fanns, Svenska Skolan i Kodaikanal, 2500m över havet!
Där blev 3år 5år och där gick jag ut mellanstadiet och B gick ut lågstadiet.
Men det är en annan historia, det får bli en annan blogg, en annan dag!!
För nu orkar jag inte skriva mer och du orkar nog inte heller läsa mer!!
(Ber om ursäkt om det är missade felstavningar här och där...........men det är tangentbordet.........igen...........det jäklas med mig.......... hoppar över bokstäver och mellanslag!! Dags för batteribyte igen!! Eller nåt!!)
Kommentarer
Trackback
