Minnesord
Sent igår kväll somnade mormor, min älskade mormor som snart skulle fylla 95år!
Hennes 3 barn visste att slutet var nära och tillbringade hela gårdagen tillsammans med henne, men strax efter att de gick därifrån så somnade hon in, det som hon har önskat i flera år.
Hon sa för inte så länge sen att hon har haft ett bra liv och alla hennes ättlingar har det bra så det räcker nu.
Men för länge sen sa hon att hon ville bli 100år!
Hon föddes 1915 i Skåne, äldsta dottern till en åkare (hon var en av de första kvinnorna i Sverige som tog körkort.)
Trots att hon flyttade till Motala för över 70 år sedan, (när hon träffade morfar,) så hade hon den skånska dialekten i behåll hela tiden
Mormor har alltid haft ett stort hjärta och älskat när hon haft alla omkring sig, och glatt sig åt att det gått bra för alla sina ättlingar och det stora hjärtat var väl i stort det enda i hennes kropp som inte brutits ner nu mot slutet.
Här är senaste släktträffen, för ungefär 2år sedan och lilla mormor sitter här omgiven av alla sina ättlingar
3 barn,
7 barnbarn,
15 barnbarnsbarn
1 barnbarnsbarnbarn
(sen den här bilden togs så har ytterligare 2 barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn fötts)
Efter mormor har jag bla mitt mellannamn Benedicta efter henne och hennes farmor (som jag överfört till min dotter och dotterdotter, för första flickan i varje generation har hetat Benedicta (med lite olika stavning) efter mormorsfarmor som hade det som tiltalsnamn och blev nästan 100år) och fått min lust och intresse av ord och att skriva (och hon sa ofta att hon tyckte att jag skulle bli författare!!) Hon skrev själv mycket bla skrev hon kåserier om sitt liv som hemmafru i lokaltidningen under flera år och efter det jobbade hon med orden och skriften på tidningen.
Mormor hade alltid honung hemma till mackorna och hon kokte sagolikt god hemgjord varm chokladdryck som man alltid fick när man kom dit som barn och så bjöd hon på chokladbröd (som jag som liten döpte om till "äskekakor" dvs älsklingskakor och som jag alltid bakar till jularna.............men de blir aldrig lika goda som mormors var) och syltkakor! Hon och och morfar bodde i ett stort hus med mycket vinklar och vrår och spännande sidogarderober och källarrum.
Jag ringde mina föräldrar igår, de var då hemma hos mormor och jag bad dem då hälsa och krama om henne från mig och några timmar senare fick jag då besked om att hon somnat in!
Mormor visste att vi nu var 5 generationer som heter Benedicta, (mormor, mamma, jag, L och V.)
Vi fick iallafall vara det i 23 dagar!
Jag försöker att inte sörja utan istället glädjas åt att hur länge jag fick behålla min mormor, det är inte alla som får ha sin mormor i 49 år.......halva livet, det kommer troligtvis inte mina barnbarn att få, för jag blir nog inte 98år!!!
Och så vet jag ju att det var det här mormor ville nu, hon tyckte hon levt färdigt!!
Så vila i frid lilla mormor, vi ses på andra sidan!
Kommentarer
Trackback
